Här berättar jag lite om senaste dagarna, sjukan och varför jag jobbade på reaggefestivalen direkt efter sjukan.


Tisdags 3/8:
Är på träningen, och går sönder. Knak säger det bara.
Jag trodde jag hade fått nackspärr. Visade sig att det verkligen inte var det.
Traskar upp på akuten, blir insparkad på röntgen och ut kommer dom och säger att jag ska bli inlagd! För dom misstänker densfraktur.
Några roliga preparatdoser senare känner jag att jag har minskad rörelseförmåga och känsel i höger arm och ben. Intressant!


Akuten rond 1, ej ännu borta på morfin.

Onsdag 4/8:
Vaknar upp på avdelningen i Uppehållsrummet. Har valt att ligga nere på golvet för sängen är på tok för mjuk. Är dock tvungen att förklara mig för sjuksyrrorna varje gång det kommer in en ny och puttar på mig med en förvånad blick där dom undrar om jag har ramlat ut ur sängen.
Inte fick jag sova här någonting heller, men jag fick 2 timmar iallafall! Det läskiga var att ha någon som följde med in på toa hela tiden, och dushade mig oxå.
Den utlovade MR röntgen blir inte av och jag blir hemsparkad, halv förlamat och kan inte röra på mig. Dock efter 15 timar utan mat, vatten och riktigt toabesök blev jag tvungen att åka in igen och kom inte ut förrns 2 dar senare.



Min sovplats




Våga vägra sjukhusdress, rosa mjukisoverall ska de vara!


Min bästa vän..


Första gången jag blir sond-vattnad via armvecket. Jätteläskigt!
Torsdag 5/8
Skulle ha åkt till amsterdam med min vän idag. Fan.
Vaknar dock upp av en trevlig syn klockan 7 på morgonen. Sveriges snyggaste manliga sjuksköterska står och pillar med en nål i mitt armveck..någonting gott iallafall..  dessvärre vaknade jag bara när dom skulle ge mig smärtstillande eller försöka mata mig.

Vaknade vid medvetande igen av MR-röntgen som jag fick göra denna gång o den lät så här:
"DUNK SKRAAAAAK FRÄÄÄÄS KITT KITT KITT KITT KITT!!!"

Fredag 6/8
Hade tydligen inga allvarliga fel. Hårdare nervskakning med möjligtvis en liten spricka mellan 2 och 3 kotan. Typ densfraktur/skada vad jag uppfattade det som.Men han vågade inte säga något.
Ont som fan, mycket mediciner, får skjuts hem av min tränare, tar mycket mera mediciner innan jag drar och jobbar på festivalen. Något som jag dock ångrade när jag kom hem. För smärtan var outhärdligt. Men det fick mig att tänka på annat än att jag inte får träna.
Det tog hårt att inte få va med på träningen på minst en månad nu när jag hade sådant flyt. framförallt inte få tävla i Augusti som jag hade fått se fram emot hela sommaren.
Hellre vara glad och ha jätte ont, än att vara ledsen och ha mindre ont för smärtan blir mer om du är i psykiskt dåligt skick.