Karriär och karriär, vad är karriär för er?

I Fredags skrev jag på papper med min nya praktikplats, för er som missat det går jag el-programmet som även tillämpar ett särskilt lärlingsförsök tror jag de heter. Det betyder, mindre i skolbänken, mer på jobbet. Bra för oss som har svårt med bokstäver och allt vad sånt där de heter.

Min blivande chef berättade om att dom har typ 4-5 praktikanter varje år och kanske 1 vartannat år är någonting att ha. Han pratade givetvis om min generation. Jag förstår hans dilemma att hitta bra framtida arbetskraft.
Vi 90talister har haft det för lätt, detta gäller givetvis inte alla men kolla på dom som har haft det svårt, vilka är det som lyckas i framtiden? Jo exakt, dom som setat i skiten som barn.

Varför blev det så här? Hade 60-70 talisterna för svårt att dom tänkte att "jag ska ge mitt barn en bättre framtid än vad jag hade". Uppenbarligen. Men frågan om det där tänket har lönat sig. Vart tog kämparglöden vägen hos en 20 åring?
Tyvärr är det så att dom flesta 19-20 åringar som tar studenten har hankat sig fram på en medelräkmacka hela tiden vilket gör så att det inte anstänger sig eftersom dom vet att det alltid har någon faster, mor eller farförälder eller ngn mamma eller pappa att falla tillbaka på när det blir svårt, som löser alla problem åt dom. Inte undra på att dom inte får något jobb när dom inte är villiga o beredda att satsa för det.

man förstår inte att om man sliter fram tills man är 22-23 så kan man ta de lite lugnare sedan. För man har ju varken karriär, barn eller familj då, vilket betyder att man kan satsa allt på jobbet.


Därför älskar jag att se Hollywoodfruarna på TV.. kvinnor som kan, vågar och vill med livet!!! Och ger fan i att bry sig om vad andra tycker i Sverige.


Om min karriär:

På måndag börjar jag skolan, jag längtar oändligt, men jag smygstartade redan i fredags. Firman som jag ska jobba på sen ligger bredvid min skola. Eftersom jag ska jobba lite med ettorna så gick jag in o satte mig och repeterade lite BB2 kursen (basbehörighet 2, en elkurs) som dom hade börjat med.
Lärarna blev lite förvånade när jag var där, men inte mer än vanligt för vad mot jag presetarde i våras.
Hela vårterminen har jag lagt ner blod svett och tårar i skolan och för att få mina betyg som jag velat. Jag hoppade in mitt i vårterminen.

Vi slutar vanligtvis 13.30 varje dag på skolan, förutom fredag då vi slutade 12 00. Jag gick inte hem tidigare än lärarna som gick hem 16.30. För varje dag satt jag med näsan nergrävd i skolböckerna och försökte,,verkligen försökte förstå och lära mig.
Jag jobbade även nätter på vardagarna på en krog då, samtidigt som jag pluggade. Så undrar om de kanske var lite värt att jag inte behövde jobba så mycket i sommar, för shit vad sliten jag var.

Men varför utsätter man sig för detta, så många extratimmar i skolbänken?

Som mig, med min uppväxt ska jag förklara.
Jag har varken socialtjänsten, någon far eller morföräldrar eller mamma eller pappa som kan ta emot mig om jag faller. Faller jag så faller jag jävligt hårt. Det är ovanligt att vara ensambarn i ett land som sverige. Men så är fallet.
Därför gäller det att bygga sig en så bred och stabil plattform som möjligt.
För mig gäller allt eller inget från början, och jag kännde på mig att det här kommer bli bra när jag började på den här skolan i våras.
Om jag har MVG i alla mina ämnen, så vet jag att jag har bredade möjligheter att kunna röra mig på olika utbildningar, dessutom kommer man in i en rutin att arbeta hårt. 

Med hårt arbete, så kommer belöningar har jag fått lära mig. och även erfara. Vad är du beredd att offra?
Jag har offrat tid. Man får slita lite mer än alla andra som kan läsa och inte har koncentrationssvårigheter.
Men det har jag fått så mycket tillbaka genom lärarna. Det finns fortfarande en grej som jag lever på som en lärare sade till mig i våras:
"Anna, tack för att du började. Jag har inte dig i något ämne, men vi lärare blir så otrolgit glada och insprirerade av att det finns sådana som du. För vi hade gett upp hoppet för längesedan. Och jag vet att det finns fler som tycker det är jätteroligt att du har börjat här. Men detta har inte jag sagt till dig"

Skolkamrater undrar varför jag har så äckligt bra betyg, varför får jag gratis kaffe, varför får jag mera hjälp än dom.
Ja men har du förtjänat det? Har du lämmnat in dina uppgifter i rätt tid, har du tagit ansvar för dina studier, har du visat engagemang? När du lämnar skolan tidigare än mig för att umgås med kompisar på eftermiddagarna, och sedan döda dina kvällar med plugg för att du inte gjort dom tidigare, så sitter jag och får proffesionell hjälp ifrån dom som kan ämnena, och sedan kan jag träna på kvällarna medans du sitter vid skrivbordet.

Men du får aldrig någonting gratis, du kan aldrig börja ställa krav från första början som många i min generation gör, bara för att dom är drillade hemifrån om att man ska ha rätt till det och det, dom avtalen si o så. Du måste slita från första början innan du kan få saker serverade på ett silverfat.

Jag jobbade igår i stockholm, efter 13 timmars slit och bära, vet jag att mina feta lönepengar kommer glänsa på mitt konto, och att man även fått lära känna lite nya människor. Det kallar jag att slita.

Förresten är det jääääävulskt kul att några har mailat och blivit insprierade av min block..tack! det värmer! over and out / from the happy bear