I valtider måste vi skapa lite debatt..



Foto: Magnus Wennman, Aftonbladet

I februari iår dödades två svenska soldater nere i Afghanistan, och det är totalt 4 st som har stupat i strid under den tid som Svergie haft sina fredsfrämjande insatser där nere.
Nu ifrågasätter dom svenska partierna om Sverige ska dra in sina styrkor med tanke på att säkerheten har försämrats avsevärt där nere.

Den svensk/finska campen, Camp Northern Light ligger i den norra delen av Afghanistan, i staden Mazar e Sharif. Där har det varit förhållandevis lugnt fram tills i Februari då den svenska styrkan understödde de afghanska trupperna i en operation, som ledde fram till att 70 kg narkotika beslagtogs. (Något som Aftonbladet bland annat inte lägger fokus på heller)
Det kan ha varit en faktor som hade inverkan på händelserna som kom att leda till de svenska officerarnas död, bara ett par veckor senare.

Men varför ska vi låta dom svenska trupperna vara kvar i Afghanistan om det riskerar så många svenskars liv? Svaret är ganska enkelt - För att det gör skillnad, även om små. Den vanligaste missuppfattningen från Sveriges sida är att dom svenska trupperna ska verka med biståndsarbete, men så är inte fallet. Det är viktigt att skilja på bistånd och militära insatser. Der är bistondsorganisationen Sida som har till uppgift att göra det, tillsammans med den svenska organisationen Svenska Afghanistankommittén.
Dom svenska trupperna har till uppgift att understödja den Afghanska militären med utbildning, tills dess att de kan klara sig själva och ansvara för landets säkerhet.

Skillnaden sedan 2001 i Afghanistans utveckling till ett demokratiskt land, är att bland annat ha kvinnor fått komma in i den offentliga sektorn, och även fått utbildas till poliser. Flickor får numer även gå i skolan i vessa delar av landet, tack vare att de militära insatserna har fört de talibanska krigsherrarna på flykt, samt ökat förtroende för de styrande "guvenörerna" i de olika provinserna.

Än en gång är det viktigt att poängetera att dom militära insatserna som finns i Afghanistan inte har i huvudsyfte att arbeta med bistånd, även om det till vess del är nödvändigt för att skapa en god relation med lokalbefolkningen.

Här hemma i Sverige är vi inte vana vid att förlora soldater. Vi ser oss som neutrala och har inte befattat oss med krig på evigheter. Det är kanske därför som det, efter att svenskarna stupade. uppstått ett jävla ramaskri i media och skapat en stor debatt ibland den svenska befolkningen.

Dock är våra svenska soldater väl medvetna om vilka risker de kan komma att utsättas för. Ett militärt yrke innebär en vis risk för sitt liv, och är man inte väl medveten om detta har man ingenting i Försvarsmakten att göra.
Våra svenska soldater är villiga att ge sina liv för en annan person, för något de tror på, och med den mentaliteten förtjänar de all respekt och allt stöd dom kan få.

och bara för det...

STÖD VÅRA SVENSKA TRUPPER I UTLANDSTJÄNST!

Grupp 5, med mig som gruppshef i spetsen ;)

Jag kommer att slänga upp lite bilder ifrån mina tider som periodvis hobbymilitär. Bilderna som ni kommer få se är ifrån Skövde samt Såtenäs i sommras. :) Bilden ovan är inför våran första morgonvisitation.

Ett av dom manliga befälen var 150 cm, vilket killarna noterade väldigt snabbt, som resulterade i en fight om överslafarna. Det är tur att karln hade tillräkligt med självdistans, så vi kunde inte låta bli att ha honom som måltavla för våra skämt i dom jobbiga stunder, men det är även citat som han kläckt ur sig samt från hans befälskollegor om honom.

Visitation i tälten när vi ligger i fält:
Befälet går runt och kollar, stannar upp och står raklång medans dom andra står hukade för att inte slå i skallen i tälttaket. "Den kortaste personen avviker ifrån tältet" och gör en höger-vänster-om.

Morgonvisitation på killarna: 
Befälet går runt och kollar underslafarna på sängarna, stannar till framför en soldat för skåpvisitation och kollar in i skåpet, åter på soldaten, kollar upp på sängen. "ja jag antar att ni alla ser över mig".