Dagnes middag gick...inte alls..

Jag skulle för första gången i mitt liv tillreda en kyckling..har man varit varit vegetarian + vegan i flera sekel så sitter man där tillslut på arslet och vet inte hur man gör när de väl kommer till kritan.

vad jag har sett förut så lagar man kycklingar i ugnen.
Och jag äger ingen ugn, så jag kokade den, för del lär väl vara samma sak antar jag?
Planen var en kycklingsallad med mozarella och solrosfröm och lite annat smått och gått som soltorkade tomater. Folk säger ju att kyckling smakar precis som quornfilé. 

Efter en halvtimme har jag lyckats pillat bort det där som man ska äta.
Där stog jag och kollade på mitt kadaver på köksbänken.
Kokade djurliket, och smakade på den tillagade djurkroppen. och aldrig smakat något så vidrigare i hela mitt liv.

Jag sprang sedan bort till ängen, och bröt mig in i hagen där getterna residerar, för att stjäla deras mat. Maskrosor och klöver har aldrig smakat så gott som det gjorde idag.

Hädanefter har jag lärt mig att jag ska hålla mig till mitt kaninfoder och knapra på mina legymer. Så vidare inte någon tillämpar principen "det hon inte vet lider hon inte vad" när dom ska bjuda mig på middag, för då gör det inget.

Bara jag slipper vara närvarande vid tillagning av dom jordiska kvarlevorna. 



 

I valtider måste vi skapa lite debatt..



Foto: Magnus Wennman, Aftonbladet

I februari iår dödades två svenska soldater nere i Afghanistan, och det är totalt 4 st som har stupat i strid under den tid som Svergie haft sina fredsfrämjande insatser där nere.
Nu ifrågasätter dom svenska partierna om Sverige ska dra in sina styrkor med tanke på att säkerheten har försämrats avsevärt där nere.

Den svensk/finska campen, Camp Northern Light ligger i den norra delen av Afghanistan, i staden Mazar e Sharif. Där har det varit förhållandevis lugnt fram tills i Februari då den svenska styrkan understödde de afghanska trupperna i en operation, som ledde fram till att 70 kg narkotika beslagtogs. (Något som Aftonbladet bland annat inte lägger fokus på heller)
Det kan ha varit en faktor som hade inverkan på händelserna som kom att leda till de svenska officerarnas död, bara ett par veckor senare.

Men varför ska vi låta dom svenska trupperna vara kvar i Afghanistan om det riskerar så många svenskars liv? Svaret är ganska enkelt - För att det gör skillnad, även om små. Den vanligaste missuppfattningen från Sveriges sida är att dom svenska trupperna ska verka med biståndsarbete, men så är inte fallet. Det är viktigt att skilja på bistånd och militära insatser. Der är bistondsorganisationen Sida som har till uppgift att göra det, tillsammans med den svenska organisationen Svenska Afghanistankommittén.
Dom svenska trupperna har till uppgift att understödja den Afghanska militären med utbildning, tills dess att de kan klara sig själva och ansvara för landets säkerhet.

Skillnaden sedan 2001 i Afghanistans utveckling till ett demokratiskt land, är att bland annat ha kvinnor fått komma in i den offentliga sektorn, och även fått utbildas till poliser. Flickor får numer även gå i skolan i vessa delar av landet, tack vare att de militära insatserna har fört de talibanska krigsherrarna på flykt, samt ökat förtroende för de styrande "guvenörerna" i de olika provinserna.

Än en gång är det viktigt att poängetera att dom militära insatserna som finns i Afghanistan inte har i huvudsyfte att arbeta med bistånd, även om det till vess del är nödvändigt för att skapa en god relation med lokalbefolkningen.

Här hemma i Sverige är vi inte vana vid att förlora soldater. Vi ser oss som neutrala och har inte befattat oss med krig på evigheter. Det är kanske därför som det, efter att svenskarna stupade. uppstått ett jävla ramaskri i media och skapat en stor debatt ibland den svenska befolkningen.

Dock är våra svenska soldater väl medvetna om vilka risker de kan komma att utsättas för. Ett militärt yrke innebär en vis risk för sitt liv, och är man inte väl medveten om detta har man ingenting i Försvarsmakten att göra.
Våra svenska soldater är villiga att ge sina liv för en annan person, för något de tror på, och med den mentaliteten förtjänar de all respekt och allt stöd dom kan få.

och bara för det...

STÖD VÅRA SVENSKA TRUPPER I UTLANDSTJÄNST!

För varje misstag du gör blir du en erfarenhet rikare...

Jag bjuder på en bild som var ett stort men ack så viktigt misstag. Det handlar nämnligen om när de kommer till frågan "tänk för fan inte, bara gör det!".


Jag har varken stulit flygplanet, eller lånat det utan lov. Men det är jag som kör den.

Satt och reflekterade över en grej. Det var det här med drömmar igen som jag skulle blogga om förut, som jag aldrig gjorde.

Förrigår var jag och nattvandrade som sjukvårdare i city, och det händer minst 3 gånger per gång att jag frågan vad är det som får mig att springa runt och plåstra om fulla människor mitt i natten, utan att jag får betalt? Och en till fråga som kom upp, festar ni aldrig som oss andra?
Min kollega svarade Ja, på den frågan, men jag sade nej det gör jag faktist inte. Men däremot lade jag ingen större vikt på ordet aldrig, för det händer 2-3 gånger per år med mitt alkoholdrickande. även om man nu kan benämna mig som en nykterist utan stämpel. Det är vad man prioriterar.

Har du en dröm som du vill uppnå? Vill du tjäna din första miljon? Vad är du beredd att satsa för din miljon som du kommer att tjäna in? Du kan inte äta en bit av kakan och förvänta dig att du ska få behålla hela. Vill man någonting verkligen jätte mycket, så fixar man det.

Kolla mitt föregående inlägg kring mig och badvaktsprovet. Jag mådde jävligt dåligt för alla kallsupar, och klårvatten jag fick i mig, men det är ingenting jämfört med att bli strypt på mattan i träningslokalen på en vanlig BJJ träning och spy inför en massa folk jag inte känner. Eller att stå ute i 12 timmar i snökaos och minus 20 och plåstra om folk. Jag förnedrar mig själv jättegärna fram tills jag vet att jag fixar det. Lär dig att se målet med skygglappar för dina egna spärrar. Ingen bryr sig så länge du kämpar hårt och ligger där vid sidan av utslagen som en klubbad säl.

Jag ska berätta hur jag satsar kring mina drömmar, och vad jag har fått offra. Vi börjar med BJJ/SW/Kampsporten:

Det var inte alls tanken om att jag skulle bli så fast i denna sport. Utan från första början var de tänkt att de skulle vara en komplettering till min fruktansvärt tråkiga gymträning så att jag skulle fixa försvarets fustester. Men ptja...tji fick den. och så satt jag där och tjacka instruktionsvideos med tekniker snabbare än jag han säja Demian Maias.

Hur blir man en bra idrottare? Svår fråga då jag inte haft någon elitkarriär med mig i bagaget, men däremot har jag expreminterat lite olika grejor som har gett resultat för mig. Det behöver inte betyda att det kan ge resultat för någon annan.

Röker du , eller snusar du? - Sluta med det omedelbums. Kolla på de stora sportstjärnorna..hur många utav dom nyttjar nikotin? Jag slutade i Juni 2010 efter 6 års snusande. Inget mer snack om saken, nikotinet krymper blodkärlen, och de gör att det blir sämmre blod o syretillförsel i kroppen som resulterar i att du orkar mindre, oavett vilken fysisk aktivitet du än håller på med. 
Vill du inte sluta helt? Ja men sluta i 2 månader så kan du känna av skillnaden,känner du ingen skillnad i din träning ja visst, då kan du börja igen om du känner för det. .
Du kan inte heller säga att du ska sluta bara för att du har sagt det.
Du måste känna att du är totalt jävla urless att du vill dränka snusdosan/ciggen i bensin och antända för att sedan kasta den långt åt hellevette ut genom fönstret. Det är inte förrns då det fungerar. Eller känner att du vill tända på dom som slänger äckelsnusar i taket på vissa byggnader.. och vill inte skämmas för att tillhöra "den gemenskapen av snuskon"....

Du har asdålig kondis och vågar inte släpa dig till en prova på träning eftersom du är rädd att alla ska skratta: Berätta det för din tränare om att du vill prova på den här sporten, men din kondis är asdålig och att kanske inte orkar lika mycket som någon annan. Förstår han/hon inte, ja vad gör du där? En klubb är byggd på gemenskap, och har man inte ödmjukheten om att förstå en annan individ som ansvarig tränare, ja då förlorar man snabbt mycket på det. Din tränare ska vara till för dig att hjälpa dig och utvecklas i din träning i ditt eget tempo.
Efter träningen, ställ så mycket frågor du kan om träningen, om du känner att du har några för att lära dig ännu mera.

Du har inte råd att träna: vanligt fenomen i detta land faktist, särskilt bland studenter. Ännu en gång. Kommunikation är A och O i allting! Man ska inte skämmas för att ställa frågor, för inga frågor är för dumma. Det är bara dumma svar som finns, som de där ordspråket lyder. Kolla om du har möjlighet att dela upp betalningen i två delar kanske för teminsavgiften.
Träningskläder kostar ja visst, kolla om du kan söka jobb på en affär där dom säljer träningskläder o deala dig till att du kan skippa lön i pengar och få kläder i utbyte så att du kan träna.

Lika gäller gymkortet.. kolla omd u har möjlighet att söka jobb på gymmet du vill träna på..eller iallafall praktisera lite..lite gratisarbete lönar sig i slutändan..oavsett om du inte får jobb..kan du iallafall fråga om du kan få hjälpa till lite i receptionen bara för att lära dig lite mer om hälsa.

Mycket saker begränsar folk i detta land. Det gäller att inte sticka ut mer än någon annan, eller vara bättre än någon annan i Sverige, iallafall enligt svennebanan-mentaliteten. Sköt ditt så sköter jag mitt. Tyvärr är det så. Vill du vara med i min klubb o bryta tränden?

Jag vet själv med mig om hur det kan vara jävligt svårt att få ekonomin att gå ihop.
De där med alkohol. Folk tycker du är en tråkig människa när du lägger dina pengar på sockerdricka istället för en jägerredbull. Är det värt att hänga med sådana här personer? Väg upp "energisugare" versus din dröm. Många elitidrottare dricker inte, eller väldigt lite alkohol.

Smink och kläder är ju vääääldigt många tjejers favvosyssla. Har man smink på sig, och snygga kläder så får man snygga killar. Brukar det vara.
Men kolla hur många utav dessa "stormodesnyggotjejer" är nyttiga till någonting annat än att stå o se fina ut? Möjligtvis att knulla med. Men i slutändan kostar dom bara pengar killar.... Jag själv skulle inte vilja ha en sådan flickvän.
Fråga dig själv, hur viktigt är det för dig att ha en snubbe/tant än så länge, när du har viktigare för dig som att satsa på din karriär? Kärleken dyker upp med tiden, och vem vet, kanske på vägen när du tar siktet mot ditt drömmål.
Jag själv var sminkberoende och utseendefixerad fram tills jag lade upp hur jag skulle nå mina mål. Jag tycker det är fortfarande svinigt kul med smink, men jag har just nu viktigare saker att lägga mina pengar på. och satsa på skolan oxå. Sminka mig kan jag göra när de är fest.
Jag vill ha någon som tycker om mig för den jag är, som älskar mig och min person samt min drivkraft, drömmar, mål, tankar, värderingar. Ingen ytlig jävel som vill ha mig för mitt utseende.
Tjejer, erkänn att det finaste en kille kan säga till er en kväll är när han bokstavligen tvingar er att gå utan smink?

Fråga dig själv när du blir bra på någonting, vill du glänsa eller vill du lära ut? Vad har du mest nytta av?

Samt de viktigaste som min vän sade igår.

Ingen kommer ihåg en fegis, men man kommer inte ihåg alla vinnare heller, bara dom som kämpat väl.

"Om du inte klarar av att komma förbi dina psykiska spärrar med vattnet, så kan du glömma allt vad Afghanistan, din militära karriär och jägartjänst heter."....

Det fick jag höra från en utav mina närmaste vänner, och då tog det hus i hellevette inombord på mig.
Ingen säger åt mig vad jag klarar av, och inte klarar av. Särskilt inte om ämnet gäller min militära karriär, framförallt inte en som är min vän.

En kvart senare står jag iklädd i bikini på badhuset, och sitter i bubbelpolen inne på damernas avdelning och tvingar ner huvudet med öppna ögon. Satan vad det sved. ytterligare 10 minuter senare är jag i den stora poolen och pressar ner mitt huvud i de jävla äckelvattnet och försöker tvinga mig själv att se under vatten, jag ser inte ett skit.

Jag ska förklara lite nermare vad ovanstående gäller.

Mitt dröm-extrajobb (förutom som ordningsvakt då) är som badvakt. Jag bor 10 minuter gångväg i från badanläggningen här i Uppsala och det har figurerat som mitt andra hem sedan jag flyttade till Uppsala. Det är även där jag tränar på gymmet. För det måste man klara av vissa fysiska tester.

I vintras lämnade jag mitt CV i receptionen strax innan stängningsdags på kvällen vid 21 tiden. Dagen efter vid lunchtid ringer personalchefen och undrar när jag kan komma och göra badvakts provet.jag blir så glad när han ringer, för hur ofta är de en chef ringer dagen efter man har lämnat in en ansökning?

jag gör provet, och misslyckas, igen, och igen, och ännu en gång till. 

Svåraste biten var att dyka ner så långt och inte se någonting.

Nu i sommar så var jag där igen, fast i sjukvårds-uppdrag när dom spelade in Postkodskampen på badhuset, och badvakterna känner igen mig väl vid de här laget.
Så sade en utav att dom söker folk till hösten igen. Jag går dit en dag till badhuset och provar försöka göra badvaktsprovet för mig själv, men kännde att det inte gick.
Det är bland annat grejor som att hoppa ner ifrån treans trampolin, utan glasögon och hämta upp dockan. Det blir totalt 8 meter. Framförallt när man aldrig har kollat under vatten utan simglasögon. sen att hämta fem ringar på 5 meters djup och bara ta 5 andetag mellan varje..det är inte så enkelt som de låter.

När jag väl kommer till badhuset idag efter att min vän hade fått mig på krigsstigen där när jag gett mig fan på att ingen säger vad jag kan och inte kan, så fixar jag av att hämta ringjävlarna på djupet i egen tempo, samt hämta dockan ifrån 5 meter.. tack vare min väns ord, som även sved lite mer i hjärtat än ögonen..

Just nu ser jag ut som om jag tagit mängder med krakk för mina ögon är så rödsvullna av allt jävla klår..

Så nu vet ni att INGEN BRÅKAR MED MIG OM MIN MILITÄRA KARRIÄR! Och det firar vi denna lördag med cashewnötter och cola zero.

Är ni vän till någon som vill verkligen klara av någonting. Så hittar ni dennes svaga punkt. Så är saken biff.

Nu beger vi oss till gymmet och övar upp flåset lite. :) Motivationsträningströja på! Check! (gammal tröja som jag fick av en kompis, den var med på Liberamissionen LA01)

Jippi!
Ny design. lite bättre än den andra, men jag är missanpassad när de gäller html skills och photoshop. Den som känner sig manad med för mkt fritid och vill ta sig an en utmaning kan ju kontakta mig.

Dagens BJJ träning.

20 minuter innan träningen slutar kryper jag av från mattan och rekar närmaste sopkorg, där gräver jag ner huvudet och blir liggandes resten av träningen. Inga spyor i lokalen, men vatten-kräkningar. Dom riktiga spyorna kom på hemvägen. Ska jag sluta träna? Nej, en känsla av lyckorus spreds igenom mig när jag släpade mig hem helt utmattad.

För första gången nådde jag ett klimax med träningen, där jag var så sjukt utmattad både psykisk och fysiskt..men ändå så lycklig.
Kan ha lite med att göra att jag inte är van att få så många strypgräpp runt halsen som killarna kände att de var roligt att göra.

Men ändå kände jag att när jag hade nått det där klimaxen av utmattning, bara ville träna mera för det blev bara ännu mer roligare.

Innan träningen kännde jag inget sug alls, har rätt mkt att tänka på i övrigt. På bussen satt jag och loopade Ruslanas låt "Wild Dances" för att peppa upp mig lite så jag orkade träna. Och det fungerar för mig.
På bussen slöt jag ögonen, och drömde hur jag skulle gå upp i en MMA match och dängde alla. '
Jag lyssnade på låten, och fick upp samma bilder som Rocky och Eye of the tiger. Introt i Ruslanas låt är när jag marscherar in till alla applåder med den klassiska boxarmorgonrocken dom har på sig innan dom går in i ringen, och självklart är den rosa med en fet Hello-Kitty logga på baksidan. Sen dänger jag min motståndare och visualiserar mig om hur min motståndare ligger ner på golvet medans dommaren tar tag i min hand och riktar den uppåt som säger att jag har vunnit.
Tycker du det är löjligt att dagdrömma så där? Javisst, du får tycka det, men ännu en gång "You have to think big, to be big", tänk på det..
Och det hjälpte mig att köra 120 procent på träningen idag, som resulterade i att jag låg med huvudet nere i en sopkorg.
VÅGA DRÖMMA! OCH TÄNK STORT!


Har nu petat i mig lite proteiner bestående iform av turkisk joghurt. Så nu ska jag dusha och sen lägga mig och kolla på lite videoklipp med tekniker jag alltid failar på.

Så nu ställer vi in siktet mot Finland, och deffningen jag gör nu.

Mellis: Näve kashewnötter

Strax innan middagen: WNC Sport Ripped Caps Prestation och Fettförbränning
<-- hittade på halva priset hos Budo Fitness idag när jag var ner dit o köpte ett nytt tandskydd.


Middag: Ovanstånde bild, Sallad gjord på advokado, kashewnötter, äpple, sallad, solrosfrön, mozarella + turkisk joghurt toppat med honung + jordgubbar.

Är detta mina drömmar? Kanske..kanske inte..

Vad är dina drömmar?
Kan du uppnå dom?
Om inte, vad är det som hindrar dig?
Kan du göra något åt saken?
Finns det något likvärdigt du kan göra istället?
Har du tillåtelse att drömma?
Vågar du drömma?

Reflekterade lite över att det är väldigt svårt att drömma i detta mellanmjölksland. I andra kulturer blir man hyllade för drömmar som till exempel om man vill bli läkare men bor i själva verket i en skolåda ute på en soptipp.

Mitt favoritmotto är: You gotta think big, to be big!!

Reflektera över era drömmar.. så bloggar jag om detta ikväll..

Grupp 5, med mig som gruppshef i spetsen ;)

Jag kommer att slänga upp lite bilder ifrån mina tider som periodvis hobbymilitär. Bilderna som ni kommer få se är ifrån Skövde samt Såtenäs i sommras. :) Bilden ovan är inför våran första morgonvisitation.

Ett av dom manliga befälen var 150 cm, vilket killarna noterade väldigt snabbt, som resulterade i en fight om överslafarna. Det är tur att karln hade tillräkligt med självdistans, så vi kunde inte låta bli att ha honom som måltavla för våra skämt i dom jobbiga stunder, men det är även citat som han kläckt ur sig samt från hans befälskollegor om honom.

Visitation i tälten när vi ligger i fält:
Befälet går runt och kollar, stannar upp och står raklång medans dom andra står hukade för att inte slå i skallen i tälttaket. "Den kortaste personen avviker ifrån tältet" och gör en höger-vänster-om.

Morgonvisitation på killarna: 
Befälet går runt och kollar underslafarna på sängarna, stannar till framför en soldat för skåpvisitation och kollar in i skåpet, åter på soldaten, kollar upp på sängen. "ja jag antar att ni alla ser över mig".

Vikt: 76,9 kg
armar: 27,5 cm
mage/midja: 87cm
lår: 55 cm
vader: 41 cm
bröst: 91 cm

Mat:
Frukost/brunch: 2 ägg, 1 glas youghurt, 1 glas laktosfri mjölk
Middag: sallad med mozarella, äpple, cashewnötter, olivolja + salladsmix, ruccola.

Allmänt:
Lyckades dra på mig en sjuhellvetes nackspärr kännde jag när jag vaknade. Men började känna av att ngt inte stämde till med nacken mot slutet på träningen, fick väl en smäll antar jag. Så har mest varit stilla idag. Högsta aktivitetet har varit att gått lös med dammsugaren, men på 18 kvm blir det inte så mkt städa. ;P
Så nu ska rastlösheten brännas av genom en promenix i stabbyskogen.. =)

Hej!
Mitt namn är Anna men jag kallas Björnen, och är en 19 åring som bor i Uppsala.
På dagarna studerar jag på el-programmet, och på kvällarna tränar jag brasiliansk ju jutsu, och submission wrestling.

Den här bloggen är till för att hålla igång min motivation kring min träning.

Jag har en stark målsättning och det är att kunna få tjänstgöra i försvarsmakten som jägare och det krävs en enorm stark motivation och vinnarskalle för det, och detta är lite vad denna blogg är till för, att motivera mig.
Här ska jag dokumentera mina träningsresultat, min kosthållning, och även kunna vara en öppen kanal där jag kan få ta emot tips ifrån människor som har mer erfarenhet av träning än vad jag har, eftersom jag inte alls har någon idrottskarriär sedan barnsben.

För att ni ska förstå grunden till min målsättning så har ni en liten bakgrund kring varför jag började intressera mig så mycket för träning så sent i min ålder.¨
När jag mönstrade i Januari 2010 gick det inte helt som jag hade tänkt mig. Jag hade fått chansen att göra praktik på försvaret i Enköping och blev helt fast besluten om att fullfölja min gamla flickdröm jag hade som liten, om att bli elitsoldat. Systemet bara passade mig som handen i handsken helt enkelt.
Jag hade tränat en hel del strax före men det blev jävligt monotomt att lyfta vikter och springa samma löpband i flera månader, allt för att förbereda mig på den dagen jag har väntat på i hela mitt liv. Jag klarade fystesterna och blev godkänd som soldat, men inte för dom tjänster jag ville ha.

När jag kom till psykologen på mönstringskontoret blev jag helt ställd. Tjejen som var före mig kom ut gråtandes, killen efter var jävligt arg.

Man kan säga att denna psykolog var grunden till att jag hittade motivationen ännu mera.
Tyvärr förstår jag inte hur denna människa kunde få arbeta där med tanke på att meningen som jag aldrig kommer glömma var "Inser du inte att du aldrig kommer att klara dig i Försvarsmakten? Du är dyslektiker med inlärlingssvårigheter, föräldralös och invandrare och dina betyg ifrån grundskolan är inte särskilt bra" (jag gick ut med IG i 11/16 ämnen från nian).

Tyvärr hade jag inga bevis på att kunna anmäla henne eftersom ord stod mot ord och det skulle dra igång en jävla process, så helt enkelt så får man bita i de jävla äpplet och vända motgång till framgång. Vilket jag har visat sig att "i am the master" på. Blod, svett, tårar och sjuhellevettes jävla massa extra timmar i skolbänken resulterade i MVG i 7/12 ämnen på ELprogrammet på mina betyg ifrån Vårterminen 2010.
Jag bytte gymnasieskola även i våras till en skola som var mindre med mycket mindre klasser, och det var tack vare att jag hade sådana underbara lärare som har hjälpt mig med mina extratimmar i skolan som motivationen kring mina studier ökade, och drömmen om försvarsmakten kom ett kliv närmare.

Varför jag började med BJJ och SW
Förutom skolbytet som ökade studiemotivationen, så ökade även träningsmotivationen efter mönstringsdagen, och nu började snön gå bort så nu kunde man börja springa utomhus. Men den monotoma träningsformen var så otroligt tråkig och jag kände min träningsmotivation gå neråt och det fick ju inte bara hända.
Jag har ju en framtid som soldat att tänka på!, Jag har inte bott så länge i den här stan så jag började leta för ljus och lykta efter någon rolig sport som jag inte lessnar på efter några lektioner.
Bara för att kombinera den tråkiga gymträningarna.
Jag har provat det mesta, fotboll, hockey, bandy, och alla svennebanansporter. Så tillslut kom jag att tänka på, att den enda sporter som jag hållt på med i mer än 2 år är judo och kungfu, men jag lessnade på de för jag tyckte det var ganska mesigt och inte gjorde tillräckligt ont, men ändå höll jag ut i 3 respektive 4 år. :P Inklusive en kort tävlingskarriär i judo, som resulterade i 2 silver och en brons.

Klubben
Men tillslut hittade jag en klubb. Dom hade både brasiliansk jujutsu, submission wrestling, thaiboxning och MMA.
Perfect för mig tänkte jag, för då kunde man variera sig mellan olika sporter utan att det blir långtråkigt.
En till viktig grej för mig som den klubben hade. Man fick börja tävla direkt som nybörjare..mycket viktigt.
För jag vet att man lär sig genom att träna med alla sorters människor, stora som små, och den här klubben hade the thing.
Jag provade två stycken gratis pass i slutet på Maj 2010.
och jag har aldrig haft så ont i hela kroppen och inte för den delen så innehellvettes många blåmärken någonsin, men jag heller aldrig haft så jävla roligt i mitt liv som jag har på träningarna.

Det finns bara en stor nackdel, och det är där dyslexin sätter sina spår och det kan vara rejält jobbigt ibland när det gäller bland människor som man inte känner. Det är nämligen att kunna ta information och instruktioner ifrån tränare. Den klassiska "jag-visar-sen-ska-du-ta-efter-utlärningsmetoden" Men folk får tro att jag är dum i huvudet tills dom lär känna mig.

Nu efter snart 2 månader är jag tokfast rejält, och jag satsar på min första tävling i Finland i slutet på augusti 2010. Då går jag upp i brasiliansk jujutsu. Men i slutendan hoppas jag även kunna gå upp i SW när jag är tillräckligt mogen för det.

Nu har jag lärt mig att går skolan bra, går träningarna bra, och allting hänger ihop med en jävla envishet som jag har. Men även den mest envisaste jävel kan falla tillbaka i hålet och inte vet vart man ska börja. Så därför är den här bloggen bra för mig att kunna blicka tillbaka för att se mina spår som jag en gång var på, och hitta tillbaka till stigen som jag sprang vilse ifrån.

P.s Jag må skriva bra i bloggen, men för att notera så tog det här inlegget 3,5 timme o skriva tillsammans med rättstvaning. d.s