Hej!
Mitt namn är Anna men jag kallas Björnen, och är en 19 åring som bor i Uppsala.
På dagarna studerar jag på el-programmet, och på kvällarna tränar jag brasiliansk ju jutsu, och submission wrestling.

Den här bloggen är till för att hålla igång min motivation kring min träning.

Jag har en stark målsättning och det är att kunna få tjänstgöra i försvarsmakten som jägare och det krävs en enorm stark motivation och vinnarskalle för det, och detta är lite vad denna blogg är till för, att motivera mig.
Här ska jag dokumentera mina träningsresultat, min kosthållning, och även kunna vara en öppen kanal där jag kan få ta emot tips ifrån människor som har mer erfarenhet av träning än vad jag har, eftersom jag inte alls har någon idrottskarriär sedan barnsben.

För att ni ska förstå grunden till min målsättning så har ni en liten bakgrund kring varför jag började intressera mig så mycket för träning så sent i min ålder.¨
När jag mönstrade i Januari 2010 gick det inte helt som jag hade tänkt mig. Jag hade fått chansen att göra praktik på försvaret i Enköping och blev helt fast besluten om att fullfölja min gamla flickdröm jag hade som liten, om att bli elitsoldat. Systemet bara passade mig som handen i handsken helt enkelt.
Jag hade tränat en hel del strax före men det blev jävligt monotomt att lyfta vikter och springa samma löpband i flera månader, allt för att förbereda mig på den dagen jag har väntat på i hela mitt liv. Jag klarade fystesterna och blev godkänd som soldat, men inte för dom tjänster jag ville ha.

När jag kom till psykologen på mönstringskontoret blev jag helt ställd. Tjejen som var före mig kom ut gråtandes, killen efter var jävligt arg.

Man kan säga att denna psykolog var grunden till att jag hittade motivationen ännu mera.
Tyvärr förstår jag inte hur denna människa kunde få arbeta där med tanke på att meningen som jag aldrig kommer glömma var "Inser du inte att du aldrig kommer att klara dig i Försvarsmakten? Du är dyslektiker med inlärlingssvårigheter, föräldralös och invandrare och dina betyg ifrån grundskolan är inte särskilt bra" (jag gick ut med IG i 11/16 ämnen från nian).

Tyvärr hade jag inga bevis på att kunna anmäla henne eftersom ord stod mot ord och det skulle dra igång en jävla process, så helt enkelt så får man bita i de jävla äpplet och vända motgång till framgång. Vilket jag har visat sig att "i am the master" på. Blod, svett, tårar och sjuhellevettes jävla massa extra timmar i skolbänken resulterade i MVG i 7/12 ämnen på ELprogrammet på mina betyg ifrån Vårterminen 2010.
Jag bytte gymnasieskola även i våras till en skola som var mindre med mycket mindre klasser, och det var tack vare att jag hade sådana underbara lärare som har hjälpt mig med mina extratimmar i skolan som motivationen kring mina studier ökade, och drömmen om försvarsmakten kom ett kliv närmare.

Varför jag började med BJJ och SW
Förutom skolbytet som ökade studiemotivationen, så ökade även träningsmotivationen efter mönstringsdagen, och nu började snön gå bort så nu kunde man börja springa utomhus. Men den monotoma träningsformen var så otroligt tråkig och jag kände min träningsmotivation gå neråt och det fick ju inte bara hända.
Jag har ju en framtid som soldat att tänka på!, Jag har inte bott så länge i den här stan så jag började leta för ljus och lykta efter någon rolig sport som jag inte lessnar på efter några lektioner.
Bara för att kombinera den tråkiga gymträningarna.
Jag har provat det mesta, fotboll, hockey, bandy, och alla svennebanansporter. Så tillslut kom jag att tänka på, att den enda sporter som jag hållt på med i mer än 2 år är judo och kungfu, men jag lessnade på de för jag tyckte det var ganska mesigt och inte gjorde tillräckligt ont, men ändå höll jag ut i 3 respektive 4 år. :P Inklusive en kort tävlingskarriär i judo, som resulterade i 2 silver och en brons.

Klubben
Men tillslut hittade jag en klubb. Dom hade både brasiliansk jujutsu, submission wrestling, thaiboxning och MMA.
Perfect för mig tänkte jag, för då kunde man variera sig mellan olika sporter utan att det blir långtråkigt.
En till viktig grej för mig som den klubben hade. Man fick börja tävla direkt som nybörjare..mycket viktigt.
För jag vet att man lär sig genom att träna med alla sorters människor, stora som små, och den här klubben hade the thing.
Jag provade två stycken gratis pass i slutet på Maj 2010.
och jag har aldrig haft så ont i hela kroppen och inte för den delen så innehellvettes många blåmärken någonsin, men jag heller aldrig haft så jävla roligt i mitt liv som jag har på träningarna.

Det finns bara en stor nackdel, och det är där dyslexin sätter sina spår och det kan vara rejält jobbigt ibland när det gäller bland människor som man inte känner. Det är nämligen att kunna ta information och instruktioner ifrån tränare. Den klassiska "jag-visar-sen-ska-du-ta-efter-utlärningsmetoden" Men folk får tro att jag är dum i huvudet tills dom lär känna mig.

Nu efter snart 2 månader är jag tokfast rejält, och jag satsar på min första tävling i Finland i slutet på augusti 2010. Då går jag upp i brasiliansk jujutsu. Men i slutendan hoppas jag även kunna gå upp i SW när jag är tillräckligt mogen för det.

Nu har jag lärt mig att går skolan bra, går träningarna bra, och allting hänger ihop med en jävla envishet som jag har. Men även den mest envisaste jävel kan falla tillbaka i hålet och inte vet vart man ska börja. Så därför är den här bloggen bra för mig att kunna blicka tillbaka för att se mina spår som jag en gång var på, och hitta tillbaka till stigen som jag sprang vilse ifrån.

P.s Jag må skriva bra i bloggen, men för att notera så tog det här inlegget 3,5 timme o skriva tillsammans med rättstvaning. d.s